Fredagen den 18 augusti: var varm. + 24° i starten med en tryckande känsla. Starten var i liftsystemet i Björkliden. Smart. Alltså att ha över 500personer knatandes upp för systemet, och pressa tillbaka sly och gräs!
Det var myggigt och varmt. Under hela första dagen så drack vi upp mot 4 liter vardera.
Mot första kontrollen så var det låten Breath med the Prodigy som ekade i huvvet;
Det tog oss ca 45 minuter att nå upp rengärdet. Därifrån var det relativt lätt uppför till första kontrollen. Den stod ute mitt i myren så där blev man blöt om fossingarna! Fotona från dag ett som är tagna på Sofia och mig på BAMM.nu är tagna där.
Sedan bar det av mot kontroll 2. Det gick bra och vi hade bra fart. Fantastisk terräng och utsikt, blåsten svalkade lite mer och vi kom ner mot sjön där kontrollen fanns. Sällan har det varit så skönt att doppa skallen i kallt vatten!
Mot kontroll 3, som innebar passera runda ett krön, komma ned för härliga fjällängar, över ett större vattendrag och... upp mot toppen igen!
Där börjar Heidi att tappa kontakten och tankarna att vi faktiskt var med i en tävling... och filosofierade över alla fina fjällblommor, rosa och gula. Endel ovanliga orkidéer fanns det, ja va spännande hjärnan kan te sig. Vacker fauna, drömmar om både Skottland och Irland... Och vips så får jag en gammalgammal musiksnutt, från Fablernas värld i skallen! Stackars Sofia började nu fundera skarpt över min mentala hälsa...
Som sagt tredje kontrollen var uppe på Tjautjaskåppas...tjenahejsan toppen! Nåväl. Där uppe gjorde vi ett vägval, som vi ändrade en och två gånger och kom ner tillslut vid ett brant parti. Och jo, ner kom vi halkandes över hal grön mossa, videsly och björkdjungel. På slutet fick Heidi kramp, klämde i en halvpåse torkat och saltat renkött, massa vatten och sockergel. Så kunde vi ta oss till Kårsavaggestugan där nattlägret var.
Meeeen vilket nattläger, vilken kväll, vilket väder. Efter att ha återhämtat oss något, druckit i kapp vätskebristen, slagit upp tältet, vädrat strumpor och bytt om till torra kläder så NJÖT vi av en fantastiskt kväll. LIVSKVALLA!
Massor med trevliga besökare: team triss, bröderna brothers, herr&fru sundkvist och en och annan orienterande sjukgymnast. Jättesköj. Skönt. Lite...barfotakänsla, utan Ernst tackolov. Så Sofia trallade på denna låt:
Vi fick kartan för dag två och såg att det BAMM50 och BAMM70 hade kämpat med under dag 1, en lååång sträcka till en av kontrollerna, fick vi under dag 2.
Vi bestämde oss ganska snabbt att gå längre sträcka, att vi i vår nuvarande form inte skulle palla med alla höjdmetrar upp och ned.
Så dag 2 fick vi snabbt i hop tält, iväg med starten och så var vi igång igen!
Vi gick 9 km till Låktastugan. Dimman kom emot oss vid ungefär samma ställe som förra året.
Svängde av mot Björkliden, gick längs med vinterleden till kontroll 1. Det tog oss 4,5 timme att ens ta oss till första kontrollen! Tungt psykiskt.
Sedan gick det faktiskt lättare. Men torr om fötterna, det var bar att glömma för det var vi inte mycket. Vi gick mycket i bäckar, vattensjuka myrmarker och över snöfält.
Kontroll 2 var uppe på toppen, och efter lite trixande med kompass, höjdmätare och lite fundering tillsammans med ett annat lag så kom vi till rätt höjd. Sedan nedåt.... Oj vad nedåt till Kratersjön.
Och det var ganska tyst i skallen under den här dagen. Jag var TRÖTT, sliten.
Från kontroll 3 till 4 så var det inte längre än 3 km. Men det var tamigfan den längsta 3km sträckan jag någonsin gått! Jag var så slut så jag fick stanna och dra i mig koffeingel, djungelvrål, choklad och vatten i massor för att överhuvudtaget ta mig framåt. Från kontroll 4 och till mål var det inte långt, och dimman hade lättat, men den fanns i huvudet. Blåsor hade jag på skenbenen av tejpade fotleder, blöta strumpor och icebugsdamasker. Fascinerande nog kom smärtan att kännas först 2 dagar efteråt.
Målgången gick bra, även kontrollen efteråt. Bamm-Burgaren smakade smaskens och så fick vi faktiskt skjuts till boendet där det var ljuvligt att byta om, slita bort tejpen (och halva huden på underbenen- jo jag överdriver lite!), basta och bara återfå vätskebalansen någotsånär.
Iväg till prisutdelning och BAMM-kett. Trevligt sällskap och god mat. Tidigt tillbaka till övernattningsstugan, tände en finfin eld i spisen och myste med go dricka och chips. Framemot tolvslaget släpade vi oss i säng och ännu ett BAMM-arang avklarat.
FY fasen, vad trötta vi var då!
/Heidi
Sofia du får mer än gärna fylla på själv i texten om det är något jag förträngt (vissa sluttningar, fotstukningar och en och annan finfin vurpa har jag nog utelämnat.... ;)
