Ok. Jag erkänner glatt och villigt att jag är besatt av denna förening. Jag är stolt över att vara del av något så imponerande stort, rätt( i tiden, livsfilosofin och lusten/passionen) att jag kan bli tårögd och är bara så där lycklig som ett barn kan vara över ett långt och härligt sommarlov! Det bästa är när man möter andra "besläktade själar" (som Anne på Grönkulla skulle sagt...) och man bara tittar på varandra, och man bara vet att man delar känslan. Ville jäkla rus det är känslomässigt!
Idag var det premiär på träna inne för säsongen och jag fick äran att köra det första passet, wihoooo! Jag fick applåder innan passet ens kört i gång tack vare Anita, värdinnan för passet, hennes presentation fick ju prestationsångesten att stiga något, men ja. Jag blev barnsligt förtjust och peppad til tusen!
Nu ska jag och min lilla snuviga snok och onda hals kurera oss under nattens sömn också är det ny premiär för Cirkelfys i morgon. Idag kan jag stolt meddela att över 100st deltagare motionerat med oss i F&S Kiruna under bara en dag. Fan, va mäktigt!
måndag 29 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
Tomt...
... jaha, och nu då?
Det pågår full aktivitet med pass-skapande för höstens jympa/bas och cirkelfys. Ska köra cirkelfysen idag men bara som ledare, dvs instruera fysiskt och muntligt (läs gasta på).
Sedan blir det träning på jympan så att passet sitter någotsånär nästa vecka.
Och, jo... Det blir lite Katori i kväll också.
Men det är endå.... TOMT.
Så idag bestämde vi oss:
Vi kör fasen BAMM30 2012 också!!!! Totally insane!
Men det är en adrenalinkick värd namnet! Wihoooo!
Mer om upplägg kommer sedan!
/Heidi
Det pågår full aktivitet med pass-skapande för höstens jympa/bas och cirkelfys. Ska köra cirkelfysen idag men bara som ledare, dvs instruera fysiskt och muntligt (läs gasta på).
Sedan blir det träning på jympan så att passet sitter någotsånär nästa vecka.
Och, jo... Det blir lite Katori i kväll också.
Men det är endå.... TOMT.
Så idag bestämde vi oss:
Vi kör fasen BAMM30 2012 också!!!! Totally insane!
Men det är en adrenalinkick värd namnet! Wihoooo!
Mer om upplägg kommer sedan!
/Heidi
måndag 22 augusti 2011
Trollsjön
Hittat ett klipp på youtube från Bamm2010 som visar en bit på stigningen vid Trollsjön! En snutt på dryga 20 sek. Och det är nog i början...
Det är intressant att få veta att det inte bara var vi i team Keskiokari som upplevde detta som en rejäl utmaning. Detta är en länk till Team Nollkoll som utsattes för denna prövning Bamm 2010.
Och jag säger som filmen... De hade iallafall tur med vädret, det hade inte vi! Det STORMADE på bra!
Foto, sekundrarna efter målgången:
Det är intressant att få veta att det inte bara var vi i team Keskiokari som upplevde detta som en rejäl utmaning. Detta är en länk till Team Nollkoll som utsattes för denna prövning Bamm 2010.
Och jag säger som filmen... De hade iallafall tur med vädret, det hade inte vi! Det STORMADE på bra!
Foto, sekundrarna efter målgången:
söndag 21 augusti 2011
lördag 20 augusti 2011
På andra sidan BAMM30 2011
Ja, herreminje! WHIIIOOOO, vilken upplevelse!
Men innan allt rinner ut i ett virrvarr från denna endorfinpumpade, sockerstinna och trötta kropp/knopp så kommer en liten strukturerad redogörelse. Så tar vi det emotionella sedan... Va?
MÅLSÄTTNING: Ta oss runt. CHECK.
Pluspoäng för att vi kom runt utan att ha stukat fötter, knän eller slagit oss mer än lite blåmärken och skrapsår får krypning och klättring(jajjemän...).
FÖRUTSÄTTNINGAR:
-Väder: regn= halt. Älska Icebugs och stavar! Vind= regnskydd är bra vindskydd, helt enkelt! Dimma= kanske en höjdmätare skulle hjälpt, men är det tjock grädde så är det upp dig/skallen, kompassen och en högre makt... Faktiskt!
-Kroppen: jo, för att ta oss runt gåendes så fungerade kroppen väl. Älska tejpade fotleder! Småblessyrer som sagt. Lite vätskebrist med kramp som följd, men det ordnade sig sedan.
-Utrustning: värdefullt med bra tält (tack bror Kari), bra matlagningsgrejer (tack bror Esberg) och kläder (Esberg igen!).
-Good-to-know: tack Foxy-Frida för OVÄRDERLIGA tips på vägen. Kartor, sträckor och hur man bäst håller fötter torra ;).
RESULTAT Dag 1:
-Placering 61:e
-Tid i mål: 5:05:25
-Tid efter ledande lag: 3:10:36
-Sträcka: 12,3 km. Fågelvägen!
-Deltider:
Kontroll 1: 1:07:29
Kontroll 2: 3:12:07 (2:04:38)
Kontroll 3: 4:33:04 (1:20:57)
Kontroll 4: 5:02:21 (29:17)
Målgång F1: 5:05:25 (3:04)
RESULTAT dag 2:
-Placering 46:e
-Tid i mål: 6:10:39
-Tid efter ledande lag: 3:14:39
-Sträcka: 16,6km. Fågelvägen!
-Deltider:
Kontroll 1: 47:27
Kontroll 2: 1:31:21 (43:54)
Kontroll 3: 3:40:36 (2:09:15)
Kontroll 4: 5:21:41 (41:18)
Målgång F2: 6:10:39 (7:40)
SLUTPLACERING: 51:e av 77startande i BAMM30-klassen.
Många bröt dag 2, pga dimman. Några elaka vurpor och det ryktades om ett allvarlig skada på ett fall. För det är inte att leka med, minsta snubbel kan bli kostsamt alltså! Liten tuva också vidare...
Första dagen såg vi 2 helikopterhämtningar, träffade på en kille med blodig panna efter en snubbelvurpa framåt. Fick sedan höra av tävlingsledningen att det varit totalt 4 hämtningar på den dagen.
Vi tog hand om en stukad fot (Lindningen på den var exemplarisk!!!!) och fick på kvällen i nattlägret höra att 2 lag fortfarande saknades.
Okej... Här kommer då det "emotionella" i upplevelsen.
DAG 1
-Innan start: lite nerver, men mycket klarnade när vi fick kartan. Spekulationerna veckan innan var inte helt galna! Buss till Vassitjåkka station.
-Start kl 9.00: lite nerver.
-Mot kontroll 1: planen var att ta det LUGNT i början. Heidi gick mest runt och mumlade "Mordor, mordor!" Och härmade Yoda: "through the marshes you must go..."
För varje sträcka började vi diskutera någon låt som får karaktärsiera känslan för den känslan vi fick. Här är den för sträcka 1!
Finfin uppvärmningssträcka! Helt enkelt.
-Mot kontroll 2: här kommer skarp stigning. Börjar lugnt fram till Rissajaure och sedan upp på vänster sida om man har sjön framför sig.
Heidi blev faktiskt lite sjösjuk på vägen upp. Kunde inte kolla på sjön till höger och hålla sig på branten till vänster. Och utbrister till Sofia... "Jag är nog lite höjdrädd" När vi kommit en bra bit på väg upp.
Ingen återvändo. På ett ställe, efter att först ha ålat/krypit upp under ett par utskjutande klippor som skrapat i ryggsäcken trots magliggande position blir det stopp. Heidi går först och har INGENSTANS att sätta stavar/händer eller fötter på. Kan inte vända om, för då hade det varit kastrullrullning nedför slänten och kanske mer likbod än sjukhus. Riktigt LÄSKIGT! Då, mitt i insikten av att "Fan, jag kommer ingenstans" blir rösten nästan 4år gammal, tårarna stiger och det som kommer ur munnen är "MAMMA!". Sedan... "Sofia, jag kommer inte att komma upp här, det GÅR INTE". Sofia vänder om och hittar väg till vänster om klippan, och vi ålar oss upp.
Låten för denna sträcka är kort och gott...
Och det som är Bitch är berget... men stryk fick vi också på vägen upp. Så har man ålat på orienteringstävling också!
Sen kom den, den fruktade dimman/molnen. Vi irrade runt och hittade 3 lag som vi hängde ihop med när vi fann kontroll 2. När vi bekantar oss med de andra så får vi höra att "Jag känner igen er... Är ni inte på Friskis&Svettis?" jo, vi nickar... och erkänner!
Ett tag kändes det ganska övermäktigt att komma upp alla höjdmetrar. Men ge upp fanns inte, inte på vår karta iaf!
Väl vid kontrollen på toppen var det ett äventyr att stämpla in för det stormade på mer än rätt bra. På med regnkläderna helt enkelt!
Mot nästa!
- Mot Kontroll 3:
Det fortsätter att blåsa på! Det klarnade lite från dimman, men fortfarande svårt att avgöra avstånd. Helt enkelt:
Och lite allsång faktiskt... Får med folket på ett par...
Vi tog oss en bra bit mot kontroll 3 när en av tjejerna stukar foten kraftigt. Lindar fotled och pressar på skor. Hon får låna stavar för att ta sig ner.
-Mot Kontroll 4:
Nedför, nedför! Snart kommer vi mot bron och kan se nattlägret. Skööönt. Försöker vara försiktig eftersom skaderisken är som störst i tröttheten. Kroppen känns rätt bra och vi är framme dag 1!!!!
Låten för sträckan mot kontroll 4:
Nattlägret: Börjar med att muffla in en STOR kanelbulle från Café Safari i trynet. MUUUUMS! Hittar Pia & Christer, blåser som fasen i omgångar och får lite hjälp att få upp tältet. Snackar med bekanta, medtävlande vi mött, kollar av fotledsskadan och träffar på folk som vi snackat med på bussen ut.
Jublar sedan över toaletterna! Det är egna tält, skönt!!! Det går att stå och klä på sig, visst inte ljudisolerat överhuvudtaget, men det gör inget. Behöver i allafall inte synas när man förrättar sitt tarv... så att säga...
Kvällen går åt att byta kläder, kramp i vänster insida lår (vastus medialis), höger höft (tensor fascia latae) och underbenen (tibialis anterior). Få i sig mer vätska och käk!!!
Sover bra i dunsovsäck men underlaget är utmanande, Sofia känner av lite kyla.
DAG 2
Vaknar till ett bedövande vackert landskap! Solen lyser upp hela dalen, finfint att det bara är...
Vi samlar ihop grejerna, packar ner tält och sovsäck. De transporteras med helikopter tillbaka till Björkis.
-Start: masstart för oss kl 9:30. Det märks att många är trötta och stela i leder/muskler. Måste bara konstatera att dessa äventyrssportare/ orienterare är no-whining-people!
-Mot Kontroll 1:
Stigning sakta, Sofias vader protesterar lite. Mat/dryckklockan är ställd och vi följer den slaviskt de första kontrollerna. Det är ganska mycket uppför och dimman möter oss strax efter Vargpasset och när vi är uppe på kontroll 1 vid Låktastugan är sikten ganska begränsad redan.
Så låten blir...:
-Mot Kontroll 2:
Följer leden upp och det går bra, stenigt, lite snöfält och en liten glaciärspricka!!! Hepp! Då har man hoppat över en sådan också!!!
Fortsatt dimma och kontrollen ligger ner mot en sjö.
- Mot kontroll 3:
Samma väg ner och upp. Det känns i benen!
Meeen...
.
Sedan går vi vilse. Eller tror att vi är vilse. Leden försvinner och det blir riktigt VITT. Klaustrofobiskt vitt. Vi ser knappt 10 meter kring oss och det är omöjligt att finna något att orientera sig efter. Så hör vi ett "Hallå!". Vi teamar ihop oss med Jenny och Ulrika, lag 311. Så skönt att inte vara ensam och vilse. Tillsammans tar vi oss runt och kommer ner till en glaciär och en sjö. Sofia är en klippa på orienteringen och vi kommer upp på höjd igen. Som ett trollslag försvinner dimman och vi ser toppen vi ska upp på igen. Det andra laget satsar på att springa runt, vi tackar för hjälpen och önskar varann lycka till och vi kämpar på uppåt!
Väl på toppen möts vi faktiskt igen, för det var som sagt inte lätt orienterat där uppe heller.
Nu ska vi ner, över mot vattnet och mot...
-Kontroll 4.
Efter lite solsken och njutbar sikt kommer den igen. Dimman... och tystnaden! Vi väljer att gå lite på sidan om branta partiet och stöter inte på en käft på bra länge. Det är vi och tystnaden...
Vi traskar nedåt. Når sankmarken och hjortronmyrarna! Skvallrar inte var de ligger!!!!
Blir ikappsprungna av BAMM50-lag, ett par stycken, men vi vet då att vi är rätt. Pang på vattnet! Får vada över en bred jokk och det är bara att ta sig över! Fortsätter leta leder med klaftsande blöta fötter och går rätt bra på till kontrollen. SOFIA DU ÄR SÅ BRA PÅ ORIENTERING!!! Och det var... *tataaa* dimma!
- Kontroll 5.
Nu har Sofia målgångsvittring, hon pressar på medan Heidi ropar "Snigel", dvs att jag ligger så långt efter. Nu är det också trångt på lederna, det rasar på både lag från 50 och 70. Några faller, dammar av sig och fortsätter. Som sagt, no-whimping-people! Ingen låt här för nu är hjärnorna bra slut!
Vi tar oss ner och börjar se TorneTräsk, det lättar. Äntligen!!! Vi har gått på bra i 5 timmar, men det börjar nu kännas att det är dag 2 och fotleder är lite slitna. Heidis höger höft bangar ur och det är bara att bita i för att nu snart är vi i...
-Mål!
Vi traskar på. Sofia vill springa, men det finns inte möjlighet för det från Heidis höft. Kan också erkänna att hela dag 2 har skon skavt mot utsidan av vänster fot, som nu brinner... Så nej. Vi tar oss ändå i mål på ett snyggt sätt och minuten efter kommer Foxy-Frida in!!!
Sjukt stolta över att ha uppfyllt planen att ta oss runt!!! Tjihooo!
Nog ifrågasätter man sin egen mentala hälsa både en och tvåhundra gånger under tiden och varför man utsätter sig för faror och plågas så frivilligt. Men som en medtävlande sa i bastun efteråt: vad ska man annars göra? Sitta framför tv och mölja i sig chips utan att ha UPPLEVT det här?! Livet! Do, do, do, what you have to do!
Och hon har så rätt! Så är kommer slutklämmen med kära, kära the Ark!
Lååångt inlägg, Sofia fyller säkert på med mer här under!
Men Vilket ÄVENTYR! Ska snart nanna kudde, kommer nog att somna innan huvudet nått kudden. Lite kläder ska bara hängas upp på tork och så får vi se vad kroppen säger i morgon...?
/Heidi
Men innan allt rinner ut i ett virrvarr från denna endorfinpumpade, sockerstinna och trötta kropp/knopp så kommer en liten strukturerad redogörelse. Så tar vi det emotionella sedan... Va?
MÅLSÄTTNING: Ta oss runt. CHECK.
Pluspoäng för att vi kom runt utan att ha stukat fötter, knän eller slagit oss mer än lite blåmärken och skrapsår får krypning och klättring(jajjemän...).
FÖRUTSÄTTNINGAR:
-Väder: regn= halt. Älska Icebugs och stavar! Vind= regnskydd är bra vindskydd, helt enkelt! Dimma= kanske en höjdmätare skulle hjälpt, men är det tjock grädde så är det upp dig/skallen, kompassen och en högre makt... Faktiskt!
-Kroppen: jo, för att ta oss runt gåendes så fungerade kroppen väl. Älska tejpade fotleder! Småblessyrer som sagt. Lite vätskebrist med kramp som följd, men det ordnade sig sedan.
-Utrustning: värdefullt med bra tält (tack bror Kari), bra matlagningsgrejer (tack bror Esberg) och kläder (Esberg igen!).
-Good-to-know: tack Foxy-Frida för OVÄRDERLIGA tips på vägen. Kartor, sträckor och hur man bäst håller fötter torra ;).
RESULTAT Dag 1:
-Placering 61:e
-Tid i mål: 5:05:25
-Tid efter ledande lag: 3:10:36
-Sträcka: 12,3 km. Fågelvägen!
-Deltider:
Kontroll 1: 1:07:29
Kontroll 2: 3:12:07 (2:04:38)
Kontroll 3: 4:33:04 (1:20:57)
Kontroll 4: 5:02:21 (29:17)
Målgång F1: 5:05:25 (3:04)
RESULTAT dag 2:
-Placering 46:e
-Tid i mål: 6:10:39
-Tid efter ledande lag: 3:14:39
-Sträcka: 16,6km. Fågelvägen!
-Deltider:
Kontroll 1: 47:27
Kontroll 2: 1:31:21 (43:54)
Kontroll 3: 3:40:36 (2:09:15)
Kontroll 4: 5:21:41 (41:18)
Målgång F2: 6:10:39 (7:40)
SLUTPLACERING: 51:e av 77startande i BAMM30-klassen.
Många bröt dag 2, pga dimman. Några elaka vurpor och det ryktades om ett allvarlig skada på ett fall. För det är inte att leka med, minsta snubbel kan bli kostsamt alltså! Liten tuva också vidare...
Första dagen såg vi 2 helikopterhämtningar, träffade på en kille med blodig panna efter en snubbelvurpa framåt. Fick sedan höra av tävlingsledningen att det varit totalt 4 hämtningar på den dagen.
Vi tog hand om en stukad fot (Lindningen på den var exemplarisk!!!!) och fick på kvällen i nattlägret höra att 2 lag fortfarande saknades.
Okej... Här kommer då det "emotionella" i upplevelsen.
DAG 1
-Innan start: lite nerver, men mycket klarnade när vi fick kartan. Spekulationerna veckan innan var inte helt galna! Buss till Vassitjåkka station.
-Start kl 9.00: lite nerver.
-Mot kontroll 1: planen var att ta det LUGNT i början. Heidi gick mest runt och mumlade "Mordor, mordor!" Och härmade Yoda: "through the marshes you must go..."
För varje sträcka började vi diskutera någon låt som får karaktärsiera känslan för den känslan vi fick. Här är den för sträcka 1!
Finfin uppvärmningssträcka! Helt enkelt.
-Mot kontroll 2: här kommer skarp stigning. Börjar lugnt fram till Rissajaure och sedan upp på vänster sida om man har sjön framför sig.
Heidi blev faktiskt lite sjösjuk på vägen upp. Kunde inte kolla på sjön till höger och hålla sig på branten till vänster. Och utbrister till Sofia... "Jag är nog lite höjdrädd" När vi kommit en bra bit på väg upp.
Ingen återvändo. På ett ställe, efter att först ha ålat/krypit upp under ett par utskjutande klippor som skrapat i ryggsäcken trots magliggande position blir det stopp. Heidi går först och har INGENSTANS att sätta stavar/händer eller fötter på. Kan inte vända om, för då hade det varit kastrullrullning nedför slänten och kanske mer likbod än sjukhus. Riktigt LÄSKIGT! Då, mitt i insikten av att "Fan, jag kommer ingenstans" blir rösten nästan 4år gammal, tårarna stiger och det som kommer ur munnen är "MAMMA!". Sedan... "Sofia, jag kommer inte att komma upp här, det GÅR INTE". Sofia vänder om och hittar väg till vänster om klippan, och vi ålar oss upp.
Låten för denna sträcka är kort och gott...
Och det som är Bitch är berget... men stryk fick vi också på vägen upp. Så har man ålat på orienteringstävling också!
Sen kom den, den fruktade dimman/molnen. Vi irrade runt och hittade 3 lag som vi hängde ihop med när vi fann kontroll 2. När vi bekantar oss med de andra så får vi höra att "Jag känner igen er... Är ni inte på Friskis&Svettis?" jo, vi nickar... och erkänner!
Ett tag kändes det ganska övermäktigt att komma upp alla höjdmetrar. Men ge upp fanns inte, inte på vår karta iaf!
Väl vid kontrollen på toppen var det ett äventyr att stämpla in för det stormade på mer än rätt bra. På med regnkläderna helt enkelt!
Mot nästa!
- Mot Kontroll 3:
Det fortsätter att blåsa på! Det klarnade lite från dimman, men fortfarande svårt att avgöra avstånd. Helt enkelt:
Och lite allsång faktiskt... Får med folket på ett par...
Vi tog oss en bra bit mot kontroll 3 när en av tjejerna stukar foten kraftigt. Lindar fotled och pressar på skor. Hon får låna stavar för att ta sig ner.
-Mot Kontroll 4:
Nedför, nedför! Snart kommer vi mot bron och kan se nattlägret. Skööönt. Försöker vara försiktig eftersom skaderisken är som störst i tröttheten. Kroppen känns rätt bra och vi är framme dag 1!!!!
Låten för sträckan mot kontroll 4:
Nattlägret: Börjar med att muffla in en STOR kanelbulle från Café Safari i trynet. MUUUUMS! Hittar Pia & Christer, blåser som fasen i omgångar och får lite hjälp att få upp tältet. Snackar med bekanta, medtävlande vi mött, kollar av fotledsskadan och träffar på folk som vi snackat med på bussen ut.
Jublar sedan över toaletterna! Det är egna tält, skönt!!! Det går att stå och klä på sig, visst inte ljudisolerat överhuvudtaget, men det gör inget. Behöver i allafall inte synas när man förrättar sitt tarv... så att säga...
Kvällen går åt att byta kläder, kramp i vänster insida lår (vastus medialis), höger höft (tensor fascia latae) och underbenen (tibialis anterior). Få i sig mer vätska och käk!!!
Sover bra i dunsovsäck men underlaget är utmanande, Sofia känner av lite kyla.
DAG 2
Vaknar till ett bedövande vackert landskap! Solen lyser upp hela dalen, finfint att det bara är...
Vi samlar ihop grejerna, packar ner tält och sovsäck. De transporteras med helikopter tillbaka till Björkis.
-Start: masstart för oss kl 9:30. Det märks att många är trötta och stela i leder/muskler. Måste bara konstatera att dessa äventyrssportare/ orienterare är no-whining-people!
-Mot Kontroll 1:
Stigning sakta, Sofias vader protesterar lite. Mat/dryckklockan är ställd och vi följer den slaviskt de första kontrollerna. Det är ganska mycket uppför och dimman möter oss strax efter Vargpasset och när vi är uppe på kontroll 1 vid Låktastugan är sikten ganska begränsad redan.
Så låten blir...:
-Mot Kontroll 2:
Följer leden upp och det går bra, stenigt, lite snöfält och en liten glaciärspricka!!! Hepp! Då har man hoppat över en sådan också!!!
Fortsatt dimma och kontrollen ligger ner mot en sjö.
- Mot kontroll 3:
Samma väg ner och upp. Det känns i benen!
Meeen...
.
Sedan går vi vilse. Eller tror att vi är vilse. Leden försvinner och det blir riktigt VITT. Klaustrofobiskt vitt. Vi ser knappt 10 meter kring oss och det är omöjligt att finna något att orientera sig efter. Så hör vi ett "Hallå!". Vi teamar ihop oss med Jenny och Ulrika, lag 311. Så skönt att inte vara ensam och vilse. Tillsammans tar vi oss runt och kommer ner till en glaciär och en sjö. Sofia är en klippa på orienteringen och vi kommer upp på höjd igen. Som ett trollslag försvinner dimman och vi ser toppen vi ska upp på igen. Det andra laget satsar på att springa runt, vi tackar för hjälpen och önskar varann lycka till och vi kämpar på uppåt!
Väl på toppen möts vi faktiskt igen, för det var som sagt inte lätt orienterat där uppe heller.
Nu ska vi ner, över mot vattnet och mot...
-Kontroll 4.
Efter lite solsken och njutbar sikt kommer den igen. Dimman... och tystnaden! Vi väljer att gå lite på sidan om branta partiet och stöter inte på en käft på bra länge. Det är vi och tystnaden...
Vi traskar nedåt. Når sankmarken och hjortronmyrarna! Skvallrar inte var de ligger!!!!
Blir ikappsprungna av BAMM50-lag, ett par stycken, men vi vet då att vi är rätt. Pang på vattnet! Får vada över en bred jokk och det är bara att ta sig över! Fortsätter leta leder med klaftsande blöta fötter och går rätt bra på till kontrollen. SOFIA DU ÄR SÅ BRA PÅ ORIENTERING!!! Och det var... *tataaa* dimma!
- Kontroll 5.
Nu har Sofia målgångsvittring, hon pressar på medan Heidi ropar "Snigel", dvs att jag ligger så långt efter. Nu är det också trångt på lederna, det rasar på både lag från 50 och 70. Några faller, dammar av sig och fortsätter. Som sagt, no-whimping-people! Ingen låt här för nu är hjärnorna bra slut!
Vi tar oss ner och börjar se TorneTräsk, det lättar. Äntligen!!! Vi har gått på bra i 5 timmar, men det börjar nu kännas att det är dag 2 och fotleder är lite slitna. Heidis höger höft bangar ur och det är bara att bita i för att nu snart är vi i...
-Mål!
Vi traskar på. Sofia vill springa, men det finns inte möjlighet för det från Heidis höft. Kan också erkänna att hela dag 2 har skon skavt mot utsidan av vänster fot, som nu brinner... Så nej. Vi tar oss ändå i mål på ett snyggt sätt och minuten efter kommer Foxy-Frida in!!!
Sjukt stolta över att ha uppfyllt planen att ta oss runt!!! Tjihooo!
Nog ifrågasätter man sin egen mentala hälsa både en och tvåhundra gånger under tiden och varför man utsätter sig för faror och plågas så frivilligt. Men som en medtävlande sa i bastun efteråt: vad ska man annars göra? Sitta framför tv och mölja i sig chips utan att ha UPPLEVT det här?! Livet! Do, do, do, what you have to do!
Och hon har så rätt! Så är kommer slutklämmen med kära, kära the Ark!
Lååångt inlägg, Sofia fyller säkert på med mer här under!
Men Vilket ÄVENTYR! Ska snart nanna kudde, kommer nog att somna innan huvudet nått kudden. Lite kläder ska bara hängas upp på tork och så får vi se vad kroppen säger i morgon...?
/Heidi
torsdag 18 augusti 2011
Mindre än ett dygn till start!
Vi sitter i Björlyan, Björkliden och väntar på väderprognosen för morgondagen... Vi har laddat med pastafrossa, morsat på bekanta medtävlare ( Åsa och Maria, Pia och Christer) och skrattat gott åt tävlingsledarens positiva uttalande om vädret. Tydligen har SMHI utfärdat stormvarning men det gäller ej för yr.no. Nåja. Nu blir det som det blir. På med järnpannan, ladda skalmanklockan, tejpa fotleder och smacka upp mungiporna. Nu är det bara att kötta och köra på! Vi hörs på andra sidan sidan målgången, hoppas vi!
Konsten att packa ryggsäck...
Första utmaningen är att packa ner allt man ska ha med i plastpåsar. Sedan ska liggunderlaget i ryggsäcken. Tag ett stort grepp och PRESSA ner allt eftersom till lövtunna skivor... Dra åt fortsom fan! Men det hjälper inte! Ryggsäcken är fortfarande för liten! Har första hjälpen kittet i ytterfickan, liksom kompass/visselpipa och snacks/vattenflaska. Har inte fått ner regnstället, men jag räknar med att prognosen håller i sig dvs att det kommer att regna heeeeeela helgen. Blött, ruggigt och mysigt *sakasm*. Ska provpacka i en annan rygga, men får så släpa på ett kilo till, totalt 6,5 kg, utan vatten inräknat... men va fasen på Låktaturen vägde ryggan 11kg så... Behöver jag ens säga att det känns som jag tagit mig en packning över huvudet??!?!
tisdag 16 augusti 2011
Nu är det bara att ladda då!
Två dagar kvar.....
Och har haft en bra dänga i skallen sen morgonens och de senaste intervalFlex passen. Så här kommer den, urhärliga Beth Dittos "I Wrote the Book". Förbaskat BRA!
Sedan har en Britta, alltså Britney Spears låt också fastnat...
Och har haft en bra dänga i skallen sen morgonens och de senaste intervalFlex passen. Så här kommer den, urhärliga Beth Dittos "I Wrote the Book". Förbaskat BRA!
Sedan har en Britta, alltså Britney Spears låt också fastnat...
söndag 14 augusti 2011
Sista träningspassen innan BAMM
Ja, det närmar sig. Nästa söndag är tävlingen förhoppningsvis avklarad och vi är en målgång rikare.
Mår kanske sakta bättre, det har varit lite intensivt och ibland är det skönt att få dra sig undan. Det har jag gjort och det var nog vad som behövdes för att ladda batterierna.
Av en klok musiker fick jag tipset att då och då stanna upp för att titta bakåt och se vad jag passerat på vägen mot ett mål, att begrunda och njuta av resan. Kollade funbeat och har under senaste månaden tränat över 2500 minuter, och jag vet. Det säger inget om träningskvaliten eller om jag tränat rätt men jag inser att mer tid till träning hade varit svår att få till.
Nåja. Nu ska jag äta frukost och se vad jag ska hitta på för dagens träning....
/Heidi
Mår kanske sakta bättre, det har varit lite intensivt och ibland är det skönt att få dra sig undan. Det har jag gjort och det var nog vad som behövdes för att ladda batterierna.
Av en klok musiker fick jag tipset att då och då stanna upp för att titta bakåt och se vad jag passerat på vägen mot ett mål, att begrunda och njuta av resan. Kollade funbeat och har under senaste månaden tränat över 2500 minuter, och jag vet. Det säger inget om träningskvaliten eller om jag tränat rätt men jag inser att mer tid till träning hade varit svår att få till.
Nåja. Nu ska jag äta frukost och se vad jag ska hitta på för dagens träning....
/Heidi
fredag 12 augusti 2011
Laddar upp... eller ner?
Snart är det dags. Vid den här tiden om en vecka då är det förhoppningsvis redan eller nära målgång för oss på dag 1 .
Jag fick frågan hur jag mår av en kollega idag. Är du stressad? Neeej, inte så. Ont i huvudet, ja sedan ett par dagar och lite seeg i kroppen... men när jag börjar tänka efter och framförallt känna efter så måste jag nog endå erkänna att... Ja. Jag är stressad. Undrar om förberedelserna räcker, och om jag har vad som krävs för utmaningen. Just nu vill jag inte alls, å andra sidan så kommer mitt ego att växa tusenfalt bara för att jag antagit utmaningen och tagit mig igenom den...
Nåja, den som lever får se... Hoppas att vi tar oss runt!!!
Men det är svårt att hålla fokus och hålla energinivåerna fyllda. Känner mig riktigt dränerad energimässigt just nu, det läcker som ett såll och ser nog mest ut som en disktrasa... sur och lealös. Är inte det minsta trevlig att vara nära, tråkigt men jag kan inte bättre... Och orkar bara genomlida det nu, hoppas att omgivningen också bara kan flyta på. Enkelt, enkelt... please.
Mental träning kanske?
"No, this is not the time or the place for a broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves."
Förhoppningsvis snart på andra sidan svackan/ Heidi
Jag fick frågan hur jag mår av en kollega idag. Är du stressad? Neeej, inte så. Ont i huvudet, ja sedan ett par dagar och lite seeg i kroppen... men när jag börjar tänka efter och framförallt känna efter så måste jag nog endå erkänna att... Ja. Jag är stressad. Undrar om förberedelserna räcker, och om jag har vad som krävs för utmaningen. Just nu vill jag inte alls, å andra sidan så kommer mitt ego att växa tusenfalt bara för att jag antagit utmaningen och tagit mig igenom den...
Nåja, den som lever får se... Hoppas att vi tar oss runt!!!
Men det är svårt att hålla fokus och hålla energinivåerna fyllda. Känner mig riktigt dränerad energimässigt just nu, det läcker som ett såll och ser nog mest ut som en disktrasa... sur och lealös. Är inte det minsta trevlig att vara nära, tråkigt men jag kan inte bättre... Och orkar bara genomlida det nu, hoppas att omgivningen också bara kan flyta på. Enkelt, enkelt... please.
Mental träning kanske?
"No, this is not the time or the place for a broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves."
Förhoppningsvis snart på andra sidan svackan/ Heidi
Bilder från Låkktatjåkkaturen
Här kommer bilder från turen vi gjorde från Björkliden-Låkktatjåkkatoppen-Björkliden som Heidi beskrev i sitt inlägg. Totala sträckan blev just över 20 km och en stigning på ca 900m...
// Sofia.
 |
| Första pausen vid 1:a kontrollen BAMM 2009 Dag 2 |
 |
| Ren på språng |
 |
| Jiiihaa!!! |
 |
| Renar med härliga blå Torneträsk i bakgrunden |
 |
| Låkktatjåkka till höger, molnen skymmer toppen |
 |
| En dalgång på norska sidan |
 |
| Omplåstring av skavsår |
 |
| Mosad spindel |
 |
| Närmar oss första snöfältet |
 |
| Underbar utsikt |
 |
| Rakkasjåkka |
 |
| På väg upp för andra snöfältet |
 |
| Uppe på Låkktatjåkka 1404 m.ö.h |
 |
| Molnen lättade en stund så vi fick en underbar vy. |
 |
| På väg ner igen |
 |
| Micropaus i gräset |
 |
| Dit upp var vi! |
 |
| Mera renar |
torsdag 11 augusti 2011
söndag 7 augusti 2011
Låktatjåkka
I går körde vi en tur upp till Låkktatjåkkatoppen. Utgångspunkt är Björkliden och sedan upp via Färdledarleden och ner via Södra leden. Sista biten till toppen frilansade vi rätt upp och fann toppen trots ett fint molnludd som låg uppe på, men vi fick fin utsikt lite då molnet tunnades ut korta stunder. Det var dock inte många plusgrader där uppe!
Tid upp ca 3h 30 min. Skavsår... Ja, Heidis högra compeed satt lite för högt denna gång... Så på vägen upp fick det bli ett stopp för tvätt och tejpning!
Uppe på toppen, efter lite skrål om "500 miles" ala the Proclaimers och fotograferande vände vi strax nedåt. Käkade efter ca 50 minuters nedfärd och fortsatte sedan nedåt på 2 timmar innan vi nådde Björkis igen.
Några grejer att förbättra..
Ta med:
-toapapper av något slag(oups...)
-räddningsfilt
-extra vantar till nattlägret
-termos med varmvatten, var inte dumt att snabbt ha tillgång till det för matlagning.
-återhämtningsdryck och vatten ska nog med iaf... istället för camelpack.
Under gången:
-dricka mer vatten, vi var bättre på stopp på vägen upp. Nerför bara en paus... varför???
-stavar blir nog skönt.
Här kommer lite bilder, så får Sofia fylla på lite tider/höjdmetrar och dylikt samt sina bilder... För snöfälten var rätt roliga... Hehe...
Abisko i bakgrunden... och porten förståss!
På väg upp. Ovan för nästan all växlighet. Men förvånansvärt inte bara sten utan också mjukt underlag.
Åh... nästan nere igen!
Vatten från fjällen, kristallklart och så BLÅTT. Det var en synnerligen vacker dag, hög och lite krispigt kall höstluft och så all denna blå skala! Inga filter på kameran eller tillrättaläggande efteråt. Visst är det tjusigt.
/Heidi
Tid upp ca 3h 30 min. Skavsår... Ja, Heidis högra compeed satt lite för högt denna gång... Så på vägen upp fick det bli ett stopp för tvätt och tejpning!
Uppe på toppen, efter lite skrål om "500 miles" ala the Proclaimers och fotograferande vände vi strax nedåt. Käkade efter ca 50 minuters nedfärd och fortsatte sedan nedåt på 2 timmar innan vi nådde Björkis igen.
Några grejer att förbättra..
Ta med:
-toapapper av något slag(oups...)
-räddningsfilt
-extra vantar till nattlägret
-termos med varmvatten, var inte dumt att snabbt ha tillgång till det för matlagning.
-återhämtningsdryck och vatten ska nog med iaf... istället för camelpack.
Under gången:
-dricka mer vatten, vi var bättre på stopp på vägen upp. Nerför bara en paus... varför???
-stavar blir nog skönt.
Här kommer lite bilder, så får Sofia fylla på lite tider/höjdmetrar och dylikt samt sina bilder... För snöfälten var rätt roliga... Hehe...
Abisko i bakgrunden... och porten förståss!
På väg upp. Ovan för nästan all växlighet. Men förvånansvärt inte bara sten utan också mjukt underlag.
Åh... nästan nere igen!
Vatten från fjällen, kristallklart och så BLÅTT. Det var en synnerligen vacker dag, hög och lite krispigt kall höstluft och så all denna blå skala! Inga filter på kameran eller tillrättaläggande efteråt. Visst är det tjusigt.
/Heidi
torsdag 4 augusti 2011
tisdag 2 augusti 2011
Det närmar sig...
... ursch... det är inte så länge kvar till själva tävlingen. Just nu är det lätt illamående och fjärilar som huserar i maggropen.
måndag 1 augusti 2011
Orientering!
Har nu äntligen fått tag i en Trimorienteringskarta. Och har varit ute fredagkväll (jepps, people... Fredagkväll. Fatta. Man har ju blivit helt gälen) och igår kväll.
Första vändan gick bra, över förväntan. Men i går... då stod jag plötsligt mitt i ett kärr, kände hur fötterna blev kalla och blöta. Tänkte "neeej, mina nya skoooor". Och svor över kontrollerna. Sedan sansade jag mig och jobbade på något sånär systematiskt, kvällens 3:e och 4:e kontroll gav mig lite huvudbry. Och kan väl konstatera att orientering, där får du ha allt i benen fast du har huvudet och kartan med dig... Nåja.
Idag blir det VILA.
Förra veckan var rätt intensiv:
måndag: cirkelfys och upp på Aptas (6km).
tisdag: Katori
onsdag: cirkelfys och katori.
torsdag: Katori och midnattsolsstigen upp på Luossavaara, ca 5km.
fredag: orientering, var ute i 40 minuter.
lördag: styrkepass, mycket kettlebellsnack... utan själva bellsen utan körde med hantel.
söndag: katori och orientering, var ute i 1½ timme.
Game ON!
/Heidi
Första vändan gick bra, över förväntan. Men i går... då stod jag plötsligt mitt i ett kärr, kände hur fötterna blev kalla och blöta. Tänkte "neeej, mina nya skoooor". Och svor över kontrollerna. Sedan sansade jag mig och jobbade på något sånär systematiskt, kvällens 3:e och 4:e kontroll gav mig lite huvudbry. Och kan väl konstatera att orientering, där får du ha allt i benen fast du har huvudet och kartan med dig... Nåja.
Idag blir det VILA.
Förra veckan var rätt intensiv:
måndag: cirkelfys och upp på Aptas (6km).
tisdag: Katori
onsdag: cirkelfys och katori.
torsdag: Katori och midnattsolsstigen upp på Luossavaara, ca 5km.
fredag: orientering, var ute i 40 minuter.
lördag: styrkepass, mycket kettlebellsnack... utan själva bellsen utan körde med hantel.
söndag: katori och orientering, var ute i 1½ timme.
Game ON!
/Heidi