Snart är det dags. Vid den här tiden om en vecka då är det förhoppningsvis redan eller nära målgång för oss på dag 1 .
Jag fick frågan hur jag mår av en kollega idag. Är du stressad? Neeej, inte så. Ont i huvudet, ja sedan ett par dagar och lite seeg i kroppen... men när jag börjar tänka efter och framförallt känna efter så måste jag nog endå erkänna att... Ja. Jag är stressad. Undrar om förberedelserna räcker, och om jag har vad som krävs för utmaningen. Just nu vill jag inte alls, å andra sidan så kommer mitt ego att växa tusenfalt bara för att jag antagit utmaningen och tagit mig igenom den...
Nåja, den som lever får se... Hoppas att vi tar oss runt!!!
Men det är svårt att hålla fokus och hålla energinivåerna fyllda. Känner mig riktigt dränerad energimässigt just nu, det läcker som ett såll och ser nog mest ut som en disktrasa... sur och lealös. Är inte det minsta trevlig att vara nära, tråkigt men jag kan inte bättre... Och orkar bara genomlida det nu, hoppas att omgivningen också bara kan flyta på. Enkelt, enkelt... please.
Mental träning kanske?
"No, this is not the time or the place for a broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves."
Förhoppningsvis snart på andra sidan svackan/ Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar