På andra sidan BAMM30 2011

Ja, herreminje! WHIIIOOOO, vilken upplevelse!
Men innan allt rinner ut i ett virrvarr från denna endorfinpumpade, sockerstinna och trötta kropp/knopp så kommer en liten strukturerad redogörelse. Så tar vi det emotionella sedan... Va?

MÅLSÄTTNING: Ta oss runt. CHECK.
Pluspoäng för att vi kom runt utan att ha stukat fötter, knän eller slagit oss mer än lite blåmärken och skrapsår får krypning och klättring(jajjemän...).
FÖRUTSÄTTNINGAR:
-Väder: regn= halt. Älska Icebugs och stavar! Vind= regnskydd är bra vindskydd, helt enkelt! Dimma= kanske en höjdmätare skulle hjälpt, men är det tjock grädde så är det upp dig/skallen, kompassen och en högre makt... Faktiskt!
-Kroppen: jo, för att ta oss runt gåendes så fungerade kroppen väl. Älska tejpade fotleder! Småblessyrer som sagt. Lite vätskebrist med kramp som följd, men det ordnade sig sedan.
-Utrustning: värdefullt med bra tält (tack bror Kari), bra matlagningsgrejer (tack bror Esberg) och kläder (Esberg igen!).
-Good-to-know: tack Foxy-Frida för OVÄRDERLIGA tips på vägen. Kartor, sträckor och hur man bäst håller fötter torra ;).

RESULTAT Dag 1:
-Placering 61:e
-Tid i mål: 5:05:25
-Tid efter ledande lag: 3:10:36
-Sträcka: 12,3 km. Fågelvägen!
-Deltider:
Kontroll 1: 1:07:29
Kontroll 2: 3:12:07 (2:04:38)
Kontroll 3: 4:33:04 (1:20:57)
Kontroll 4: 5:02:21 (29:17)
Målgång F1: 5:05:25 (3:04)

RESULTAT dag 2:
-Placering 46:e
-Tid i mål: 6:10:39
-Tid efter ledande lag: 3:14:39
-Sträcka: 16,6km. Fågelvägen!
-Deltider:
Kontroll 1: 47:27
Kontroll 2: 1:31:21 (43:54)
Kontroll 3: 3:40:36 (2:09:15)
Kontroll 4: 5:21:41 (41:18)
Målgång F2: 6:10:39 (7:40)

SLUTPLACERING: 51:e av 77startande i BAMM30-klassen.

Många bröt dag 2, pga dimman. Några elaka vurpor och det ryktades om ett allvarlig skada på ett fall. För det är inte att leka med, minsta snubbel kan bli kostsamt alltså! Liten tuva också vidare...
Första dagen såg vi 2 helikopterhämtningar, träffade på en kille med blodig panna efter en snubbelvurpa framåt. Fick sedan höra av tävlingsledningen att det varit totalt 4 hämtningar på den dagen.
Vi tog hand om en stukad fot (Lindningen på den var exemplarisk!!!!) och fick på kvällen i nattlägret höra att 2 lag fortfarande saknades.

Okej... Här kommer då det "emotionella" i upplevelsen.

DAG 1
-Innan start: lite nerver, men mycket klarnade när vi fick kartan. Spekulationerna veckan innan var inte helt galna! Buss till Vassitjåkka station.
-Start kl 9.00: lite nerver.
-Mot kontroll 1: planen var att ta det LUGNT i början. Heidi gick mest runt och mumlade "Mordor, mordor!" Och härmade Yoda: "through the marshes you must go..."
För varje sträcka började vi diskutera någon låt som får karaktärsiera känslan för den känslan vi fick. Här är den för sträcka 1!


Finfin uppvärmningssträcka! Helt enkelt.
-Mot kontroll 2: här kommer skarp stigning. Börjar lugnt fram till Rissajaure och sedan upp på vänster sida om man har sjön framför sig.
Heidi blev faktiskt lite sjösjuk på vägen upp. Kunde inte kolla på sjön till höger och hålla sig på branten till vänster. Och utbrister till Sofia... "Jag är nog lite höjdrädd" När vi kommit en bra bit på väg upp.
Ingen återvändo. På ett ställe, efter att först ha ålat/krypit upp under ett par utskjutande klippor som skrapat i ryggsäcken trots magliggande position blir det stopp. Heidi går först och har INGENSTANS att sätta stavar/händer eller fötter på. Kan inte vända om, för då hade det varit kastrullrullning nedför slänten och kanske mer likbod än sjukhus. Riktigt LÄSKIGT! Då, mitt i insikten av att "Fan, jag kommer ingenstans" blir rösten nästan 4år gammal, tårarna stiger och det som kommer ur munnen är "MAMMA!". Sedan... "Sofia, jag kommer inte att komma upp här, det GÅR INTE". Sofia vänder om och hittar väg till vänster om klippan, och vi ålar oss upp.
Låten för denna sträcka är kort och gott...


Och det som är Bitch är berget... men stryk fick vi också på vägen upp. Så har man ålat på orienteringstävling också!
Sen kom den, den fruktade dimman/molnen. Vi irrade runt och hittade 3 lag som vi hängde ihop med när vi fann kontroll 2. När vi bekantar oss med de andra så får vi höra att "Jag känner igen er... Är ni inte på Friskis&Svettis?" jo, vi nickar... och erkänner!
Ett tag kändes det ganska övermäktigt att komma upp alla höjdmetrar. Men ge upp fanns inte, inte på vår karta iaf!
Väl vid kontrollen på toppen var det ett äventyr att stämpla in för det stormade på mer än rätt bra. På med regnkläderna helt enkelt!
Mot nästa!
- Mot Kontroll 3:
Det fortsätter att blåsa på! Det klarnade lite från dimman, men fortfarande svårt att avgöra avstånd. Helt enkelt:


Och lite allsång faktiskt... Får med folket på ett par...


Vi tog oss en bra bit mot kontroll 3 när en av tjejerna stukar foten kraftigt. Lindar fotled och pressar på skor. Hon får låna stavar för att ta sig ner.
-Mot Kontroll 4:
Nedför, nedför! Snart kommer vi mot bron och kan se nattlägret. Skööönt. Försöker vara försiktig eftersom skaderisken är som störst i tröttheten. Kroppen känns rätt bra och vi är framme dag 1!!!!
Låten för sträckan mot kontroll 4:


Nattlägret: Börjar med att muffla in en STOR kanelbulle från Café Safari i trynet. MUUUUMS! Hittar Pia & Christer, blåser som fasen i omgångar och får lite hjälp att få upp tältet. Snackar med bekanta, medtävlande vi mött, kollar av fotledsskadan och träffar på folk som vi snackat med på bussen ut.
Jublar sedan över toaletterna! Det är egna tält, skönt!!! Det går att stå och klä på sig, visst inte ljudisolerat överhuvudtaget, men det gör inget. Behöver i allafall inte synas när man förrättar sitt tarv... så att säga...
Kvällen går åt att byta kläder, kramp i vänster insida lår (vastus medialis), höger höft (tensor fascia latae) och underbenen (tibialis anterior). Få i sig mer vätska och käk!!!
Sover bra i dunsovsäck men underlaget är utmanande, Sofia känner av lite kyla.

DAG 2
Vaknar till ett bedövande vackert landskap! Solen lyser upp hela dalen, finfint att det bara är...




Vi samlar ihop grejerna, packar ner tält och sovsäck. De transporteras med helikopter tillbaka till Björkis.

-Start: masstart för oss kl 9:30. Det märks att många är trötta och stela i leder/muskler. Måste bara konstatera att dessa äventyrssportare/ orienterare är no-whining-people!
-Mot Kontroll 1:
Stigning sakta, Sofias vader protesterar lite. Mat/dryckklockan är ställd och vi följer den slaviskt de första kontrollerna. Det är ganska mycket uppför och dimman möter oss strax efter Vargpasset och när vi är uppe på kontroll 1 vid Låktastugan är sikten ganska begränsad redan.
Så låten blir...:


-Mot Kontroll 2:
Följer leden upp och det går bra, stenigt, lite snöfält och en liten glaciärspricka!!! Hepp! Då har man hoppat över en sådan också!!!
Fortsatt dimma och kontrollen ligger ner mot en sjö.
- Mot kontroll 3:
Samma väg ner och upp. Det känns i benen!
Meeen...
.

Sedan går vi vilse. Eller tror att vi är vilse. Leden försvinner och det blir riktigt VITT. Klaustrofobiskt vitt. Vi ser knappt 10 meter kring oss och det är omöjligt att finna något att orientera sig efter. Så hör vi ett "Hallå!". Vi teamar ihop oss med Jenny och Ulrika, lag 311. Så skönt att inte vara ensam och vilse. Tillsammans tar vi oss runt och kommer ner till en glaciär och en sjö. Sofia är en klippa på orienteringen och vi kommer upp på höjd igen. Som ett trollslag försvinner dimman och vi ser toppen vi ska upp på igen. Det andra laget satsar på att springa runt, vi tackar för hjälpen och önskar varann lycka till och vi kämpar på uppåt!
Väl på toppen möts vi faktiskt igen, för det var som sagt inte lätt orienterat där uppe heller.
Nu ska vi ner, över mot vattnet och mot...
-Kontroll 4.
Efter lite solsken och njutbar sikt kommer den igen. Dimman... och tystnaden! Vi väljer att gå lite på sidan om branta partiet och stöter inte på en käft på bra länge. Det är vi och tystnaden...


Vi traskar nedåt. Når sankmarken och hjortronmyrarna! Skvallrar inte var de ligger!!!!
Blir ikappsprungna av BAMM50-lag, ett par stycken, men vi vet då att vi är rätt. Pang på vattnet! Får vada över en bred jokk och det är bara att ta sig över! Fortsätter leta leder med klaftsande blöta fötter och går rätt bra på till kontrollen. SOFIA DU ÄR SÅ BRA PÅ ORIENTERING!!! Och det var... *tataaa* dimma!
- Kontroll 5.
Nu har Sofia målgångsvittring, hon pressar på medan Heidi ropar "Snigel", dvs att jag ligger så långt efter. Nu är det också trångt på lederna, det rasar på både lag från 50 och 70. Några faller, dammar av sig och fortsätter. Som sagt, no-whimping-people! Ingen låt här för nu är hjärnorna bra slut!
Vi tar oss ner och börjar se TorneTräsk, det lättar. Äntligen!!! Vi har gått på bra i 5 timmar, men det börjar nu kännas att det är dag 2 och fotleder är lite slitna. Heidis höger höft bangar ur och det är bara att bita i för att nu snart är vi i...
-Mål!
Vi traskar på. Sofia vill springa, men det finns inte möjlighet för det från Heidis höft. Kan också erkänna att hela dag 2 har skon skavt mot utsidan av vänster fot, som nu brinner... Så nej. Vi tar oss ändå i mål på ett snyggt sätt och minuten efter kommer Foxy-Frida in!!!

Sjukt stolta över att ha uppfyllt planen att ta oss runt!!! Tjihooo!
Nog ifrågasätter man sin egen mentala hälsa både en och tvåhundra gånger under tiden och varför man utsätter sig för faror och plågas så frivilligt. Men som en medtävlande sa i bastun efteråt: vad ska man annars göra? Sitta framför tv och mölja i sig chips utan att ha UPPLEVT det här?! Livet! Do, do, do, what you have to do!
Och hon har så rätt! Så är kommer slutklämmen med kära, kära the Ark!


Lååångt inlägg, Sofia fyller säkert på med mer här under!
Men Vilket ÄVENTYR! Ska snart nanna kudde, kommer nog att somna innan huvudet nått kudden. Lite kläder ska bara hängas upp på tork och så får vi se vad kroppen säger i morgon...?

/Heidi