Ojdå! Glömde helt av tärnings-träningen under gårdagens bumpa-möbler-tunga-som-saten racet, upp- och nerför trapporna. Andra åker på semester eller på träningsresor. Jag, jag drar/hasar/bär/sliter med möblemang istället. Men förhoppningsvis så blir det bra. Eller vänta. Skit i den svenska blygsamheten och in med lite självsäkerhet.. det kommer att bli så snyggt!
Ibland måste man tänka som det amerikanska sprint-teamet, vi är världsbäst även om vi inte tar hem guldet just under OS. Ibland måste man ljuga för sig själv. Kanske lurar man någon. Ibästa fall får man alla med i vågen och i sämsta fall bara sig själv, men vad ska man göra när ingen annan tror på en....? Tragiskt. Jo egentligen. Men jag tror att många med idrottsuppväxt/ inom fitnessvärlden tänker så. Att jag är bara mina prestationer och när jag inte har dem... vem är jag då? Ett skal? En snygg kropp? En medalj? Och livet gick ut på vad? Anjas sommarvärderi berörde det här, men återigen nuddade hon bara vid det. För det är svårt att vara någon vid sidan om prestationen om man inte fått känna sitt eget värde och lärt sig känna sin inre kärna.
Djupt blev det idag...
Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar