Superskön söndag!

Sov som en stock, det sista jag kände i kroppen var känslan jag hade i backen när jag åkte under dagen. Så lätt i kroppen och lite susningskänsla med skräckblandad förtjusning i magen... *ler*
Vaknade vid 7-tiden och tänkte först att det här var ju inte så farligt... Tills jag började spänna låren och armarna, då träningsvärken gav sig till känna. Lite massage och försökt till cirkulationsökande övningar sängliggandes gjorde susen, upp och käka vasaloppsfrulle! Sedan iväg till Falun för att plocka upp C. som gjorde mig sällskap under isfärderna! Det var magiskt... Igen. Isen, som var nu helt synlig, hypnotiserade mig ganska rejält och kom på mig själv att jag helt slutat tänka. Så skönt! Vädret bjöd på sol, lite slöjmoln och lite blåsigt. Det var en tur som sådeles bjöd på både jobb och ren njutning, sötsurt. Och det gillar jag.
Bytte om på parkeringen, klarar inte kalla och blöta plagg! Sedan fika i solen och jag fick litelite färg på kinderna!
Efter detta tillbaka till Borlänge och äta middag med familjen H. Så god gryta har jag inte ätit på bra länge. Det märks på kroppen att jag varit ute, förutom träningsvärken i de större muskelgrupperna då, men också huvudet för jag är rätt skönt lugn och mjuk i själen....
Fridens liljor!
/Heidi

Ljuset är tillbaka!

Ja, nu börjar det märkas. Solen kryper sakta över horisonten och längden på ljuset ökar så sakta. Suget efter att vara utomhus ökar! Sofia har, i ett svagt ögonblick, gått med på att hjälpa mig med skate-teknik. Vilket kommer att bli mycket spännande!
Får ett oförglömligt minne i skallen, när Hellner på 3 milen kommer på upploppet, helt fantastisk vilken explosionsstyrka i sista kurvan, en våt dröm för en rörelseanalyserare som jag... Verkligen styrka och fokus!
Kolla in den här på 10:10-10:15
/Heidi

Inspiration när det går tungt...

Svettisdagarna 2008 hade jag förmånen att få lyssna på en liten tjej med stark vilja och fantastiskt go. Hon heter Annie Seel och kör motorcykel som bäst i Dakarrallyt (som pga säkerhetsskäl går i Sydamerika). Hennes motto är "Ingen minns en fegis" och pratade om att hitta sina drivkrafter, sätta annorlunda mål och tackla motgångar. Hon är en inspirerande kraft att hämta energi i från under mörka stunder. Länk till hennes blogg under Dakarrallyt!
/Heidi

Inspiration...

... om jympatjejen som blev en maratonlöperska!
/Heidi