I mars var det Götet. I april var det Stockholm och Luleå. I maj är det Umeå och Luleå... Jag gillar att röra på mig, men ärligt talat. På resande fot så sitter man mest... stilla. *sucka*
Jag ska försöka ta mig i väg under dagen på en promenad och undersöka vilka träningsmöjligheter jag har här.
Var på nya jobbet i går, satt med på möte. Oj, vad lite jag vet om verksamheten! Men det är bara att tugga i och lära sig efterhand, det går att läsa sig till mycket och så är jag inte rädd för att fråga. Har en plan hur jag ska lösa ledigheten, som i sommar blir mycketmycket kort. Får prioritera. På många nivåer, men ett är klart att jobbet inte går först. Utan att må bra.
Jag har analyserat lite: innan 20-års åldern var en-i-gänget viktigt. Följa med, eller snarare ha en tillvaro att känna igen och bottna i. Efter 20 var det mycket att prestera, att plugga, att lyckas med tentorna, att få grepp om yrkesidentiteten. Vara duktig.
Efter 30 handlade det om att prestera men i det individuella mötet, lyckas nå personen framför. Sträva på. Bli omtalad som duktig yrkesutövare.
Nu är man snart 40. Och nu... är det bara att inse att den som är viktigast är jag själv! Det låter lite sorgligt/ drama queen-ish att se det i text. Men nu är det så klart för mig att den värsta kritikern har hela tiden varit jag själv och att mina egna krav är lite skeva. Good enough är också bra. Det behöver inte alltid vara top-of-the-line även om jag kan. Att välja vad jag ska elda på för att orka brinna mer. Och vad andra tycker om mig och det jag gör... kan jag faktiskt inte påverka så särdeles mycket. Och det är inte min sak. " It´s your right to laugh at me.." Vad bättre än att säga det hela med musik?
Sedan kommer den andra känsla... Frihet!
Och apropå Musik! Ser framemot helgen då vi ska ha workshop och ledar-inspiration då det kommer bli massor av rörelse och musik!
/Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar