Återigen har jag funderat, den här gången kring träningskvalité. Och om att som motionär lura sig själv att tro att mest/störst/hårdast ger den bästa effekten när man sedan står som en märla, i stället för balanserat. Tappat bålkontroll eller skulderfixering. Eller när kroppsuppfattningen är helt åt fanders. Men man har tränat hårt som fan eftersom passet heter SuperDuperHårtAttDuKräks.
Var på ett träningsställe med licensierade pass. Dvs att man köper in färdiga pass och byter ut dem efter ett par månader. Visst utrymme för personlig anpassning brukar finnas. Och så kommer musik till. Smidigt. Kanske, meeeeeeen... (Tony Irving-varning)
Jag tycker det är helt vansinne att 1:a låten i uppvärmningen är en 135:a, låten är rätt rakt på och var inte så lätt att mjuka upp till. För vad är meningen med en uppvärmning, att gå in i följande övningar med en syreskuld eller att bli varm i muskler och senfästen. Fundera lite på den! För uppvärmning var inte vad jag såg, utan snarare en syretopp.
Lika galet är det att använda en låt med ett högt grundtempo och jobba i halvttakt eller köra i 4:or eller 8:or. Helt värdelöst! Är det styrka ska det va styrka, eller? Välj då en tung, sugande låt med styrkekaraktär för att fånga upplevelsen av tyngd istället för senaste Rihanna-dunkat som ligger lätt och flyter runt. Växla upp musiken med andra uttryck, men tempot... Vi styrs så i rörelserna av musikens tempo.
Jag saknar också det personliga avtrycket att det här är musik som ledaren valt själv och valt rörelser till. Visst är det mer arbete och visst kan den också vara mindre lyckade kombinationer av musikval och rörelse då också. Men det känns mer äkta. För mig som är lite lätt arbetsnarkoman och musiknörd.
Sedan instruktioner. Få. Rätt ord. Pepp när det behövs. Skäll när det behövs. Sedan KÄFTEN. Snacka inte sönder passet. Använd kroppen, instruera mer i strechen där folk ken ha svårt att finna töjning när de inte står bra tex.
Man kan analysera och tänka mycket om träningsbranschen också... det blir en annan gång.
Egna träningen: ett bodybalance-pass hann jag med. Promenader. That's all folks och mindre än 100 dagar till BAMM. Ojdå!
/Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar