Snart gör jag min sista vecka innan tjänstledigheten. Det känns konstigt.
Allt det som varit min värld mellan 8-17 i flera år kommer att bytas ut till något annat. Vad spännande, vad läskigt och kan inte låta bli att känna mig nyfiken.
En av de större nackdelarna (förutom då vansinnigt roliga arbetskompisar, intressanta patientfall och att konstant lära sig saker om kroppen) så kommer jag snart inte ha tillgång till en bra träningslokal. Det jag önskar är ett ställe med ribbstol, spegel, bollar och stepbrädor. Skivstång är ett plus och att då och då ställa sig på löpbandet när snön yr som värst ute är också förmånligt. Eller golvyta att stutsa runt och leka fram ett jympapass! Det kommer snart att vara ett minne blott... *SUCK* Vad trist det plötsligt kändes med allt jag "förlorar".
Men å andra sidan så är det värt att gå vidare ett tag. Det är ju en tjänstledighet så en valmöjlighet finns.
Hittade förresten ett filmklipp på en av mina allra största inspirationskällor och förebilder inom sjukgymnastiken, en lärare av helt outstanding klass. Hon heter Susanne Brokop och finns nere i skåne. Vet inte var hon finns nu, men under min utbildningstid arbetade hon på Lunds Universitet, sjukgymnastutbildningen och även praktiskt på Helsingborgs sjukhus. Dessutom, i dessa olympiska tider, var hon sjukgymnast för simlandslaget (där axelskador är mycket förekommande) och deltog i ett par Olympiader. Det ni, vilken inspiration för en kunskapstörstande småstadstjej!
I filmklippet belönas hon för sina insatser inom idrotten.
/Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar