Negativa tankar är ibland som klister, börja det fastna så fortsätter det limma på. Det har varit en turbulent vår, och stundom känns det som det vänder till det bättre och så sker det något som bryter den positiva förväntan..... Igen.
Jag har kommit på mig själv tänkandes en massa konstiga negativa tankar... Och jag har den övertygelsen om att man får det man ber om men inte alltid i den form man förväntar sig det ombedda. Så nu gäller det att programmera om och vara snäll mot mig själv. Det finns mer i livet än måsten och krav, jag vet det och det är verkligen dags att leva! Konstigt att döden ska behöva snudda vid gärdsgården innan man ska fatta att livet inte ska tas förgivet?
Gällande det fysiska så bjöd fredagen på ett excellent jympa/medel 75min, och helgen började bra. Sedan fick jag ont i min högre höft. Har mina aningar om en möjlig diagnos: FAI. Det är en inklämning av mjuka strukturer i höften och det är något återkommande... Mer marklyft kanske? Brukar bli bättre efteråt så det är väl bara att prova igen. Borde köra mer prehab-träning helt enkelt...?
Imorgon ska jag och Sofia springa i hop för första gången, intervaller och målet är en total sträcka på 5km med uppvärmning och nedvarvning inräknad, spännande att se hur vi jobbar tillsammans! Mer om det i morgonens inlägg. Hoppas nu på att få sova en längre natt, har sovit oroligt sedan Ålandstrippen och känner mig lite schleeeten.
/Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar