Jag trodde jag visste vad
Måndag: Resedag hem, Satt i ca 6 timmar. Så jag var tvungen att röra på mig under eftermiddagen kvällen då stelheten verkligen slog till.
Promenad 3 km. Efter ca 1,5km var jag så trött och tung i kroppen så jag hade kunnat somna där jag stod. Mitt på gångstigen med halva vägen kvar hem. Cykling15 minuter mjukade upp stockarna till insida lår och rumpa.
Tisdag: Vila och lyssnade på musik till startpasset istället. Värsta träningsvärksdagen sedan urminnestider!
Onsdag: jympa/bas och jympa/start. Ajaj i vaden/insida fotleden. Troligtvis en liten bristning. På med Zon-gel!
Torsdag: Vila. Fortsatt musikknåpande och kroppen börjar kännas som vanligt igen. Förutom foten... Mera Zon-gel!
Fredag: Passkonstriktion bas. Jo... det blev lite hoppeti-hoppeti. Och behandling samt mera gel!
Lördag: Passkonstruktion Mer behandling och rehabträning av fotleden... och ja... stor tub med gel har jag!
Söndag: jympa/bas. Och fotleden känns riktigt bra. Sneglar på löpbandet, men tänker näe... Inte än. Och låter lustkänslan växa i magen istället!
Lätt rehabträning fotledsböjning.
Lyckades med flertalet omgångar för att
jag försökte memorera övningarna för passet.
Varför göra en sak när jag kan göra två?
Djup värme, skanlab, varmt och skönt.
Annars ska man undvika värme vid inflammationsprocesser;
om man inte får i gång just en djup cirkulationsökning.
Lägga värmedyna på en inflammation är som kissa i brallan.
Det är skönt först men blir hemskt obehagligt sedan....
/Heidi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar