Sammanfattning av vecka 46/ Svettisdagarna:

Ojdå! Det är redan söndag! Det här blir ett låååångt inlägg!
Så här blev det då:
Måndag: jympa/bas
Tisdag: lufs till jobbet 20 minuter, rehab höft och på kvällen ett jympa/medel.
Onsdag: jympa/start.
Torsdag: lufs 20 minuter, rehab med marklyft. Alltså ingen vila!
Fredag: Indoor Walking i 45 minuter.


LÖRDAG Svettisdagarna:
-Inside&Out: häftigt pass med olika kvalitéer. Högt/lågt. Puls. Dans. Rock. Bra urladdning och tänkte att det här är himlen om jag skulle få komma in när jag är färdig med jordelivet! Musiken var FANTASTISK. Och att få röra sig till den är ännu bättre. Njuuuuta! Rejält svettig och visst kändes passet från gårdagen i benen under första delen av dagen.
Passets topplåtar, vara av den första är en riktigt favorit:





-Energy Interval:
Min största miss! Det var ett SPINNINGPASS. Och inte bara ett spinningpass utan ett MJÖLKSYREpass! Fasen! Om möjligt så svettades jag än mer. Galna norrmän som ledde passet. "KJEMPEGREJT"... grrrrr.
Körde med pulsklocka och det höll min motivation uppe. I vila, alltså sittande på cyklen innan passet började hade jag en vilopuls på 55-58. Och sedan skulle pulsen upp på motsvarande gul nivå. Jag kom aldrig dit till gul zon. Stannade i blå zon, i mitten på 145 i puls hur jag än fan trampade. Stod i 3:an. Slet! Mjölksyra? Jo. Riktigt darrigt. Hade svårt att stå upprätt.
Som en hyllning till den galne Norrmannen, som älskar svensk schlager kommer denna låt (ja, han körde den...):


-Flex intervall:
Två ord: Fiiii faaan. Här var jag slut. Riktigt slut. Med högt tempo och intervaller.... med betongben. Men skam den som ger sig. Gjorde iallafall allt jag orkade. Svårigheten var djupa upphopp med 180 graders vändningar och Flurbies vanliga och omvända.... Upphopp, rulla ner på rygg och upp igen till ett nytt upphopp. Shit. Jag var en blöt fläck...
Här kommer det som fastnade:


FESTEN:
Jorå. Efter dusch, mat och lite vila så var det partydags. Hemliga artisten var Oskar Linnros. Stenskön! Och så gör han Robyns Dancing on my own... Toppen!
Taskig kvalla från ett annat gig, men här är den:


Sedan var det lite loungehäng i vita rummet, skönt och soft. Danssuget kom, men efter ett tag ledsnade sällskapet och det blev lite mer loungehäng.... då lessnade jag och gick för att dansa själv. I Friskissammanhang är det som inga problem att släppa loss själv. Hamnade hos ett par tjejor som stuffade på bra och var trevliga så det var bara på... Tills mina "fröknar" kom och bokstavligen släpade mig av golvet ;) Och jag som var inne i värsta Eminemgrejjen....!*låtsassurar*
Till hotellet, läsa lite bloggar och fejja. Packa för nästa dag. Sova. Vaknar, är lite seg men kroppen oförskämt pigg.
På´t igen då!

SÖNDAG
-Jympa i Fokus: störtskön jympa-workshop. Bra styrka och kondition. Glädje. Kroppen funkar bra!!! Många tankar. Hur ska jag få in detta i mina pass? Senare fråga.

-Pure GROOVE med Misty Tripoli.
Det mest spejsigaste pass jag varit på. Någonsin. Och roligt samt tufft samtidigt. Mycket dansinfluerat, men utan koregrafi utan allt gick på känsla.
Börjar med att man får blunda, rulla nacken åt olika håll med sitt uttryck och koppla på fler delar av kroppen. Sedan kom olika danssteg. Afro, hiphop, salsa, ragga, elektro/robot. Och allt gick ut på att KÄNNA vad kroppen vill göra. Det kändes för mig som när jag dansade på föreningens Friskisfest förra helgen. Jag skiter fullständigt i hur det ser ut. Och kör på. Och så var det. Med en knorr. För vi stod inte på några tråkiga led. Utan huller om buller. Och växlade tempo.
I slutfasen, när jag återigen hade svettats floder, då skulle vi gå, springa, stanna till eller gömma oss på kommando och med hjälp av det som fanns i rummet. I total kaos. Undvika varandra, men endå röra oss i rummet. Överallt. Skithäftigt!
Efter det balans. Balettsträckningar på ett ben. Fälla fram och möta golvet med händerna. Ner med tyngden på armarna. Lägga sig ner (plankan!!!) och rulla runt, upp på andra benet. Oavsett hinder. Kullerbyttor gjorde jag för att undvika andra människor både fram och baklänges. Stod i plankan för ett par ben helt plötsligt var under min mage. Värsta ormgropen. Men så befriande.
Skitcoolt. Snacka om mental träning, kroppsuppfattning och här&nu samtidigt. Jag var som en 4-årig igen! *blrrrrrrrrrrp* Så häftig träningsupplevelse. För mig. Och laddade mina batterier igen.
Det låter hur bisarrt som helst, men det är så befriande sätt att röra sig med känsla!!!
Här kommer ett exempel på hur det såg ut, men detta är filmat förra året och någon annanstans i världen:







Näe, nu ska jag hänga upp lite kläder så det finns att träna i imorgon. Det är en ny vecka!
Mer om träningsplanering kommer sedan!
/Heidi *lycklig endorfinist*