Vi är två, kanske inte helt vanliga, kvinns i Kiruna som utmanar oss själva med ett nätt och litet projekt: att ta oss runt BAMM30, i augusti 2012. För det räckte tydligen inte BAMM30 2011... ;)
Intressant läsning! Jag brukar försöka tajma in middagen, helst tre, men i alla fall två timmar före jympan (jag har läst att det tar ungefär 2-3 timmar för kroppen att ta upp energin från maten. Sen kan det vara lite oskönt att träna om man nyss ätit middag också). Och sen äta fil och müsli efteråt. Men passet börjar 16 eller 17 blir det lite väl tidigt att få in middagen innan, då får det bli en lite senare middag direkt efteråt, som förhoppningsvis någon annan lagat färdigt tills jag kommer hem... :) Jag tror faktiskt att middagsmat är det absolut bästa man kan äta efter träning, i alla fall efter styrketräning. Behovet av mellanmål kan jag ibland tycka är ett skapat behov (av den lukrativa mellanmålsindustrin kanske?). Var väldigt noga med mellanmål förut, men sen var jag i lumpen ett tag och där fick vi aldrig mellanmål, och då gick man inte runt och tänkte på det/saknade det, och det var ändå mer fysiskt och psykiskt krävande än allt jag gör nu för tiden (inklusive jympan, tro det eller ej ;) Om man tränar på kvällen, efter middagen, ska man såklart äta något efteråt, precis som det framgår av artikeln, men om man tränar på eftermiddagen tror jag inte att man behöver både lunch, mellanmål före träning, mellanmål efter träning, och middag.
Hej Lotta! Tack för ett intressant inlägg! Kan hålla med dig om att mellanmålen kan till stor del vara ett skapat behov... Och att jag också är nere i mellisträsket. Försöker att välja klokt, men det blir en och annan bar, typ nötter/yogurt. Men de innehåller ju en massa socker och andra tillsatser; så hur nyttiga de är kan man ju fråga sig...?
Jag kör mina pass som oftast direkt efter jobbet eller kl 18 och kl 19. Hinner inte hem för att krubba, men försöker att ta något stadigare vid 15 fikat och det har också hänt att jag ätit min middag då. Men jag är sällan hungrig och har så svårt att få i mig det jag behöver till sedan. Idag tog jag en modifast-shake kl 15, det kändes som något jag kan få ner samt hinner få ur magen innan löpningen hem. Jag kände mig okej innan och under aktivitet, men när jag kom hem hade jag kunnat käka en häst! Hmmm? får prova igen helt enkelt. Sedan var det lasagne!
Spännande att du gjort lumpen! Får man vara lite nyfiken och fråga var? /Heidi
Haha, DET känner jag igen från lumpen, att kunna äta en häst sen när det väl är dags för mat. En vanlig portion där kunde absolut vara en stor portion ärtsoppa + 4 plättar med sylt och grädde. Då är det kanske bättre att äta ett mellanmål lite tidigare och ha mer normal aptit vid lunchen och middagen... Men det finns ju många olika skolor när det gäller det där. En del är ju väldigt måna om att hålla blodsockret "jämnt", men jag vet inte om klassiska kolhydratrika mellanmål har den effekten, jag tror nog att dom höjer det för fort. Sen finns det ju dom som menar att den ursprungliga människan (som vi nog liknar ganska mycket rent fysiologiskt) mer är menad att äta stora måltider mer sällan. Sen är det ju den psykiska biten också, att man äter för att man är hungrig och behöver något och inte för att man typ är rastlös. Jag har haft lite problem med maten, åt båda hållen, och har fortfarande kvar lite sådana tendenser. Det kan faktiskt vara ganska svårt att ha en massa olika mål att förhålla sig till. Frukost-lunch-middag-kvällsmat med träning mellan middagen och kvällsmaten är den mest okomplicerade modellen jag har arbetat ut.
Det känns som att det kan vara många andra saker som spelar in för prestationen också, som hur man sovit, hur bra man druckit (har läst någonstans att vid vätskebrist får man 30% sämre prestationsförmåga), hur man tränat innan och så. Ibland kan jag tro att det bara är placebo att man presterar bättre om man ätit bra mat under dagen. Ibland när jag inte har ätit fullt så bra som jag vill så kan jag ändå känna mig piggare i kroppen än en dag med riktigt bra uppladdning. Något som dock märks tydligt tycker jag är om man har ätit för lite, oavsett om man ätit bra eller dåligt. Då blir man snabbt matt. Men jag tycker det är jätteintressant att fundera på vad som har inverkan. Man vill ju optimera sig själv, både på passet och efteråt!
Jag gjorde lumpen i Stockholm, ville dit för att jag ville rida högvakt, och för att jag ville till Stockholm. Men avbröt efter två månader, jag tyckte det var väldigt psykiskt stressande och vantrivdes där. Har nog inte rätt psyke för att bli soldat. Men det var ändå en bra erfarenhet, och jag kom tillbaka mycket bättre på att passa tider och på att göra armhävningar, så något bra förde det ju med sig :)
Haha, OJ vad långt det här blev nu! Om det ska fortsätta såhär borde jag nog starta en egen blogg... :)
Hej! Vad skoj med kommentarer! Ja, det är viktigt att fräga sig varför man äter. Jag är ofta grymt rastlös och känner igen att mat lugnar men det är ju inte därför man bör äta. Så det är också något utöver vad man ska äta som maler i skallen på mig. Håller med dig om att optimera träningsupplevelsen och då förbättras prestationen, men jag måste nog säga att upplevelsen är det viktigaste för mig! Och det där med vätskebrist! Det märker jag av tydligt ffa när jag kört cirkelfys och sprungit ett par pass nära varandra i tid. Försöker använda resorb och försöker dricka ca 2 glas extra innan jag ska käka. Får lätt skallebang och lite svaghet i kroppen.
Vad spännande att höra om din tid i lumpen! Jag är ju lite intresserad av att lära mig flyga helikopter men är inte heller riktigt soldatmaterial, är lite för mycket Florence Nightingale dvs den som ska plåstra om, peppa och rehabba.... Tvärtom mot att skada... Men visst, jag backar inte en fajt om det är så att jag står där. Men det något annat det! Tror att det alltid går att lära sig mycket ur situationer som är tuffa och utmanande, mer än något som stryker en medhårs... Och armhävningar är alltid en bra att träna!!! ;) Vore intressant att läsa din blogg, annars är du varmt välkommen att kommentera på här! Nu är det go natten för fröken här! /Heidi
Så är det för mig också, jag blir lätt rastlös. Och om jag har inplanerade mellanmål så blir det lätt att jag går och tänker på dom ganska mycket.
Dubbelpass, that's hardcore! :) Kul! Kan tänka mig att det går åt mycket vätska då... Jag brukar märka på 75 minuters-jympan att min vanliga vattenflaska tar slut lite för fort (den är perfekt till vanlig 60 minuters), och då dricker jag lika ofta (efter konditionsblocken), men tydligen automatiskt mer på dom längre passen...
Håller verkligen med om att upplevelsen är det viktigaste. Men det är sällan ett problem för mig, jympan är bland det roligaste jag vet. Sen är det nog så att en bra upplevelse optimerar träningen automatiskt, för att man blir så himla peppad och orkar ta i mer. Allt handlar ju inte om just träningsoptimering heller, ta avslappningen till exempel. Om man skulle konditions/styrke-optimera passen så nog avslappningen ryka. Men vem vill ta bort avslappningen?! Det är ju bästa känslan :) Och för en stressad person tror jag att det kan vara de hälsosammaste minuterna på hela passet. Jag tycker det är så fint, man ligger på golvet i en mörk sal med en massa främlingar (hur kul skulle det vara i vanliga fall liksom?) och bara mår hur bra som helst :) Så jag är sjukt nöjd med jympan upplevelsemässigt, träningsmässigt också egentligen. Det enda jag möjligtvis saknar är mer träning för axlarna, men det kanske är svårt att få till utan maskiner...
Intressant, att flyga ambulanshelikopter kanske vore något för dig? :) Absolut, det har jag alltid tyckt. Och att man ska våga prova nya saker när man får chansen. Alltid lär man sig någonting.
Åh! Ja! Hejja avslappningen! Det är ju det allra bästaste! Att bara få chansen att ta in alla endorfiner och bara känna en tyst gemenskap med alla i salen. Magiskt! Ambulanshelikopter... Hmm... Ja, de vore nått... Men en bit dit. /Heidi
6 kommentarer:
Intressant läsning! Jag brukar försöka tajma in middagen, helst tre, men i alla fall två timmar före jympan (jag har läst att det tar ungefär 2-3 timmar för kroppen att ta upp energin från maten. Sen kan det vara lite oskönt att träna om man nyss ätit middag också). Och sen äta fil och müsli efteråt. Men passet börjar 16 eller 17 blir det lite väl tidigt att få in middagen innan, då får det bli en lite senare middag direkt efteråt, som förhoppningsvis någon annan lagat färdigt tills jag kommer hem... :) Jag tror faktiskt att middagsmat är det absolut bästa man kan äta efter träning, i alla fall efter styrketräning. Behovet av mellanmål kan jag ibland tycka är ett skapat behov (av den lukrativa mellanmålsindustrin kanske?). Var väldigt noga med mellanmål förut, men sen var jag i lumpen ett tag och där fick vi aldrig mellanmål, och då gick man inte runt och tänkte på det/saknade det, och det var ändå mer fysiskt och psykiskt krävande än allt jag gör nu för tiden (inklusive jympan, tro det eller ej ;) Om man tränar på kvällen, efter middagen, ska man såklart äta något efteråt, precis som det framgår av artikeln, men om man tränar på eftermiddagen tror jag inte att man behöver både lunch, mellanmål före träning, mellanmål efter träning, och middag.
Hej Lotta!
Tack för ett intressant inlägg! Kan hålla med dig om att mellanmålen kan till stor del vara ett skapat behov... Och att jag också är nere i mellisträsket. Försöker att välja klokt, men det blir en och annan bar, typ nötter/yogurt. Men de innehåller ju en massa socker och andra tillsatser; så hur nyttiga de är kan man ju fråga sig...?
Jag kör mina pass som oftast direkt efter jobbet eller kl 18 och kl 19. Hinner inte hem för att krubba, men försöker att ta något stadigare vid 15 fikat och det har också hänt att jag ätit min middag då. Men jag är sällan hungrig och har så svårt att få i mig det jag behöver till sedan.
Idag tog jag en modifast-shake kl 15, det kändes som något jag kan få ner samt hinner få ur magen innan löpningen hem. Jag kände mig okej innan och under aktivitet, men när jag kom hem hade jag kunnat käka en häst! Hmmm? får prova igen helt enkelt. Sedan var det lasagne!
Spännande att du gjort lumpen! Får man vara lite nyfiken och fråga var?
/Heidi
Haha, DET känner jag igen från lumpen, att kunna äta en häst sen när det väl är dags för mat. En vanlig portion där kunde absolut vara en stor portion ärtsoppa + 4 plättar med sylt och grädde. Då är det kanske bättre att äta ett mellanmål lite tidigare och ha mer normal aptit vid lunchen och middagen... Men det finns ju många olika skolor när det gäller det där. En del är ju väldigt måna om att hålla blodsockret "jämnt", men jag vet inte om klassiska kolhydratrika mellanmål har den effekten, jag tror nog att dom höjer det för fort. Sen finns det ju dom som menar att den ursprungliga människan (som vi nog liknar ganska mycket rent fysiologiskt) mer är menad att äta stora måltider mer sällan. Sen är det ju den psykiska biten också, att man äter för att man är hungrig och behöver något och inte för att man typ är rastlös. Jag har haft lite problem med maten, åt båda hållen, och har fortfarande kvar lite sådana tendenser. Det kan faktiskt vara ganska svårt att ha en massa olika mål att förhålla sig till. Frukost-lunch-middag-kvällsmat med träning mellan middagen och kvällsmaten är den mest okomplicerade modellen jag har arbetat ut.
Det känns som att det kan vara många andra saker som spelar in för prestationen också, som hur man sovit, hur bra man druckit (har läst någonstans att vid vätskebrist får man 30% sämre prestationsförmåga), hur man tränat innan och så. Ibland kan jag tro att det bara är placebo att man presterar bättre om man ätit bra mat under dagen. Ibland när jag inte har ätit fullt så bra som jag vill så kan jag ändå känna mig piggare i kroppen än en dag med riktigt bra uppladdning. Något som dock märks tydligt tycker jag är om man har ätit för lite, oavsett om man ätit bra eller dåligt. Då blir man snabbt matt. Men jag tycker det är jätteintressant att fundera på vad som har inverkan. Man vill ju optimera sig själv, både på passet och efteråt!
Jag gjorde lumpen i Stockholm, ville dit för att jag ville rida högvakt, och för att jag ville till Stockholm. Men avbröt efter två månader, jag tyckte det var väldigt psykiskt stressande och vantrivdes där. Har nog inte rätt psyke för att bli soldat. Men det var ändå en bra erfarenhet, och jag kom tillbaka mycket bättre på att passa tider och på att göra armhävningar, så något bra förde det ju med sig :)
Haha, OJ vad långt det här blev nu! Om det ska fortsätta såhär borde jag nog starta en egen blogg... :)
Hej! Vad skoj med kommentarer!
Ja, det är viktigt att fräga sig varför man äter. Jag är ofta grymt rastlös och känner igen att mat lugnar men det är ju inte därför man bör äta. Så det är också något utöver vad man ska äta som maler i skallen på mig. Håller med dig om att optimera träningsupplevelsen och då förbättras prestationen, men jag måste nog säga att upplevelsen är det viktigaste för mig!
Och det där med vätskebrist! Det märker jag av tydligt ffa när jag kört cirkelfys och sprungit ett par pass nära varandra i tid. Försöker använda resorb och försöker dricka ca 2 glas extra innan jag ska käka. Får lätt skallebang och lite svaghet i kroppen.
Vad spännande att höra om din tid i lumpen! Jag är ju lite intresserad av att lära mig flyga helikopter men är inte heller riktigt soldatmaterial, är lite för mycket Florence Nightingale dvs den som ska plåstra om, peppa och rehabba.... Tvärtom mot att skada... Men visst, jag backar inte en fajt om det är så att jag står där. Men det något annat det!
Tror att det alltid går att lära sig mycket ur situationer som är tuffa och utmanande, mer än något som stryker en medhårs... Och armhävningar är alltid en bra att träna!!! ;)
Vore intressant att läsa din blogg, annars är du varmt välkommen att kommentera på här!
Nu är det go natten för fröken här!
/Heidi
Så är det för mig också, jag blir lätt rastlös. Och om jag har inplanerade mellanmål så blir det lätt att jag går och tänker på dom ganska mycket.
Dubbelpass, that's hardcore! :) Kul! Kan tänka mig att det går åt mycket vätska då... Jag brukar märka på 75 minuters-jympan att min vanliga vattenflaska tar slut lite för fort (den är perfekt till vanlig 60 minuters), och då dricker jag lika ofta (efter konditionsblocken), men tydligen automatiskt mer på dom längre passen...
Håller verkligen med om att upplevelsen är det viktigaste. Men det är sällan ett problem för mig, jympan är bland det roligaste jag vet. Sen är det nog så att en bra upplevelse optimerar träningen automatiskt, för att man blir så himla peppad och orkar ta i mer. Allt handlar ju inte om just träningsoptimering heller, ta avslappningen till exempel. Om man skulle konditions/styrke-optimera passen så nog avslappningen ryka. Men vem vill ta bort avslappningen?! Det är ju bästa känslan :) Och för en stressad person tror jag att det kan vara de hälsosammaste minuterna på hela passet. Jag tycker det är så fint, man ligger på golvet i en mörk sal med en massa främlingar (hur kul skulle det vara i vanliga fall liksom?) och bara mår hur bra som helst :) Så jag är sjukt nöjd med jympan upplevelsemässigt, träningsmässigt också egentligen. Det enda jag möjligtvis saknar är mer träning för axlarna, men det kanske är svårt att få till utan maskiner...
Intressant, att flyga ambulanshelikopter kanske vore något för dig? :) Absolut, det har jag alltid tyckt. Och att man ska våga prova nya saker när man får chansen. Alltid lär man sig någonting.
Åh! Ja! Hejja avslappningen! Det är ju det allra bästaste! Att bara få chansen att ta in alla endorfiner och bara känna en tyst gemenskap med alla i salen. Magiskt!
Ambulanshelikopter... Hmm... Ja, de vore nått... Men en bit dit.
/Heidi
Skicka en kommentar