måndag 7 mars 2011

Dalavistelsen går mot sitt slut...

... även denna gång. Ibland så funderar jag hur livet sett ut om jag inte bestämt mig för att flytta hem igen och efter en stund så släpper jag den tanken och bara inser att:
1) det går att flytta igen
2) hälften av alla val är tillfälligheter
Men, är stundom lite vemodig över att ha lämnat sköna Dalom... Det ska jag erkänna.
Det känns skönt att ha ett litet tillhåll hos mina kära vänner, herr&fru Henriks att krascha in hos. Tack ni sköna själar för att ha hyst mig hos er så mången gång och för all gästfrihet!

Idag har det varit molnigt och blåsigt, men jag hade bestämt mig för att skrinna på Runn och så blev det också. Alldeles solokvist! Träffade på lite entusiaster ute på sjön och alla hälsade så glatt! Trevligt.
Ibland får jag en känsla av overklighet, är rädd för att inte minnas ögonblicket av fullständig njutning, så jag filmade lite... Lägger ut ett stycke ostadig handhållen mobilkamerafilm här.
Lite på snisken, men det borde gå att vrida på huvudet?
Det går faktiskt rätt fort, och lyckas hålla balans och mig själv från att både snacka och snörvla! Inte illa!

Här kommer också lite bilder, som jag fått från sällskapet jag åkte med i januari.
                  Med Främby Udde i bakgrunden

Hjälper C. med en stav som inte vill förlängas...

       Jag säger bara, svaga fotleder?

/Heidi

2 kommentarer:

Invalido sa...

Kul att du kan röra på dig på isen utan att göra sig illa iaf?!

Sofia och Heidi sa...

Tja... Ett blåmärke eller två fick jag av att jag dängde i isen. Men kan undvikas med knäskydd, så det hade jag denna gång... Och hjälm!
Men å andra sidan så är jag ju inte ute på hal is lika ofta som du och därmed statistiskt mindre skaderisk!
/Heidi

Skicka en kommentar